All we can do is keep breathing

Sitter och lyssnar på Melissa Horn - Lät du henne komma närmre.
Och funderar över textraderna "Hur kan man älska nån som har älskat nån förut"...
Det är nog ganska exakt så jag tänker... hur kan man det? Kan jag det? Hur törs man?

"Den här platsen är någon annans..."
Att man är speciell för någon är ju egentligen inte speciellt eftersom det har funnits någon annan som har varit speciell innan. Och det kommer komma någon annan som är speciell senare.
Hur speciell kan man vara för en person? Hur många speciella personer kan man ha sitt liv utan att någon faller bort?
Hur mycket kan man ta åt sig av att vara speciell för någon? Och hur speciell är man när alla är speciella?

Det var bara det jag tänkte på... Verkar det rörigt? Ta en snabb titt inuti mitt huvud så förstår du att det är lika rörigt där.