Some day

Nästa gång jag sänker garden ska jag vara säker på att det verkligen är värt det. Att det är jag som är det bästa och att jag duger, precis som jag är. Att jag är värd att kämpa för.
Den stackaren som är villig att försöka kommer att få kämpa brallorna av sig.

Eller så tar jag första bästa. Bli som andra. Bara det löser sig är jag nöjd.
Man kan ju iallafall börja leta... för det har jag nog aldrig riktigt prövat.
Finns det något guldkorn där ute? Silver? Brons? Kattguld?

Nu vill jag lägga mig ner och blunda. Och vakna upp på rosa moln. Rosa moln som håller. Rosa moln som är till för mig. Bara mig.