Gråare dagar

När man gång på gång blir utnyttjad slash bortkastad är det inte så konstigt att jag upplever dagarna lite mera grå än vanligt just nu.
Även om jag innerst inne är ledsen och besviken så tillåter jag det inte att komma ut, ibland känner jag att jag vill hänga på en god väns axel och bara få ur mig allt, men istället klämmer jag fram ett leende och säger att det är bra, att det går över, tar det med en klackspark.
Jag kan berätta allt och vara arg och irriterad, men jag visar sällan att jag är ledsen.

Pratade med en god vän igår och kom väl då fram till att jag har fått tagit emot mycket skit nu ett tag. Men det som är så in i helvete dumt är ju att jag, innerst inne, har vetat om det men ändå fortsatt.
Vissa stunder har varit fina, men borde egentligen överskuggats av dom mindre bra.
Jag är nog lite bedövad då jag ser vad som kommer emot mig utan att varken parera eller skydda mig på annat vis. Jag står bara kvar. Som ett fån.
Det är slut på det nu.