Ture Theodorsson

Det här är mannen i mitt liv

Tänk att man har fått världens finaste människa som sin morfar. Jag kan inte minnas en endaste gång då han varit arg. Jag tror inte han kan bli det faktiskt.
Som när jag och Linn körde sönder mopeden i Olingsjön två gånger, avgasröret ena gången och gasvajern den andra - "Jaha, då får vi prova laga det då"
Eller när jag skulle hjälpa honom att klippa gräsmattan med en åkgräsklippare...och brände över en buske som han nyss planterat - "Vad gjorde du nu då?" sa han med sitt söta vänliga leende. Då är det ju nästan så man mår dåligt själv, det var nästan så att man åtminstone hade velat höra ett "fan" eller ett "jävlar".

Och han blir så glad min morfar, så glad att han blir rörd. Och när han blir så glad att han blir rörd så blir jag likadan, men för att vi inte ska sitta där och fälla tårar bägge två så måste jag titta på något annat. Och så får man så hjärtliga kramar av den farbrorn, så vi kramas när han både kommer och går.

När man sover hos honom i Olingsjön och man vaknar på morgonen av att han diskar, då vet man att han vill att man ska kliva upp. Så säger han "god morgon, men vad är det för en sjusovare?" Och hans ansikte lyser upp som en sol.

Man kan bara älska honom.