torsdag 6 augusti 2009

Bobopido

Gårdagen i kyrkan var väldigt bra om än väldigt jobbigt för underarmarna då jag självmant tog på mig rollen som förste kameraman (eller tjej om man så vill).
Malin var som alltid väldigt bra och hade det inte varit för min extremt viktiga uppgift att filma och hålla kameran så stilla som bara möjligt, då hade jag gjort som mamma och farmor - gråtit.
Extra stolt blir man ju när folk kommer fram och berättar hur bra hon var.
Mickaela var cool med sin trumma som jag inte har en aning om vad den kallas och jag orkar heller inte kolla upp det för den som verkligen hade velat veta det. Förhoppningsvis kommer det upp en inspelning här bara jag får fingrarna ur.
Alla inblandade ska ha en eloge för att dom ställde upp.

Nu sitter jag hos Viktoria och är osocial. Hon fipplar med mobilen när hon inte tittar på tv och jag sitter ju med den här trevliga saken. Har kollat upp lite grejs angående mitt abbonnemang... kanske skulle skaffa SMS till alla eller nått... det har skenat iväg en aning upptäkte jag idag, men man lever bara en gång väl?

Var meningen att vi skulle spela minigolf ikväll, men när vi väl kom på att vi skulle iväg så var klockan 19.30 och campingen stänger 20. Det blev inget av med det alltså. Men Marie ringde och ville att vi skulle ut och spana sen, så då har vi ju lite att göra ändå ;)

I´m in a little bit of pain by the way. Men det ska väl kännas att man lever?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar