Mors lilla Olle

I lördags mitt på dagen gick jag och Viktoria med de fyra fyrbenta längs Blädjevägen. Efter 2.5 km vände vi och gick tillbaka, och vad ser vi? I vägkanten? Jo, björnspår... Ett par stora och ett par små [ säger man ETT par när dom har FYRA tassar? Eller blir det TVÅ par? ], det var alltså mamma-björn och bebis-björn som också gått på promenad. Spåren fanns givetvis där redan när vi började gå men som tur var såg ingen dom, för då hade jag vänt på en gång.
Jättenervös varenda gång hundarna stannade och kollade in bland träden kan jag säga!

På kvällningen där så åkte vi ut på björnspaning. Inte ett djur såg vi. Vickan fick information om att vi var på helt fel ställe - vände och åkte mot Högen. Björnen fanns naturligtvis inte kvar. Ett rådjur var vad vi såg.

Igår kväll var vi ut igen, den här gången följde Linda med. Åkte till Åsen - ingen björn. Åkte till Högenkorset - ingen björn där heller. Men syrran kom på den briljanta idén att fortsätta en bit efter Älvdalsvägen och sen ta av på en grusväg [ I won´t tell you where it is ]. Där såg vi inte heller någon björn men vi såg dom här. Spår efter pappa-björn. Stora va?







Idag har jag tatuerat mig! Eller, inte jag då utan Daniel. Det är ju som ont och skönt på samma gång. Jag tror att den här gjorde lite ondare än den förra, men det gjorde absolut inte jätteont.

Den här arbetsveckan blir kort, vilket är skönt. Ledig torsdag - söndag. På torsdag blir det väl bingo igen och på fredag är det 60års kalas som gäller. 30 + 30 alltså, så det är inget "gamlingkalas" inte. Men han lär väl somna tidigt, ena jubilaren.