Storön

Skulle skjutsa Marie till Sveg igår men blev övertalad att stanna och dricka med dom där borta på Mogatan. Där blev jag så jävla full och när jag kände att "nu är det jobbigt att sitta still i soffan" och "nu måste jag nog på toaletten och köra buss" fick det vara nog. Men ruset höll i sig ganska skönt hela kvällen ändå. Tog mig en cider inne på ön också, skitäckligt. Men ner gick den.

Tänk att en endaste människa kan få en att bli konstig. Att få panik. Att börja gråta nästan hejdlöst...att inte veta åt vilket håll man ska gå eller hur man ska bete sig. Att det är någon som man saknar och tycker om gör det inte bättre. Det hade varit mycket lättare om det varit någon man ogillar. Då är det bara att ignorera, spotta och gå.

Delade soffa med Peter. En tvåsits soffa. Alltså varken lång eller särskilt bred. Jag, Marie och Peter pratade skit till tidigt på morgonen. Har sovit ca 1 timme... Var tvungen att lägga mig på golvet efter lika lång tid pga platsbrist, överhettning och en arm som kunde ha lossnat från kroppen annars.

Trött som satan är jag och jag funderar på om jag ska skippa fotbollen och sova middag en sväng istället.