Idag har det yngsta syskonet av Jäderberg:arna på Salixvägen tagit studenten. Vart har alla år tagit vägen? Gud, vad tiden går fort och snart är man där....mitt i gångarna mellan hyllorna på konsum och vägrar flytta på sig som alla andra gamla tanter.
På måndag börjar jag. Känner på mig att jag inte kommer kunna somna på söndag kväll, eller så somnar jag alldeles innan klockan ringer "kliv upp" av ren utmattning. Varför blir det alltid så? Att man oroar sig över nått som man ändå inte har en aning om eller kan göra nått åt? Jag försöker alltid intala mig själv att det inte är någon fara och att jag inte har nått intressant att tänka på i hopp om att få sova, men jag lurar bara mig själv, varenda gång.
Jag vet att det inte är hela världen, herregud, det gäller ju bara några veckor.
Det enda som jag bävar lite för är min andra jobbvecka...då ska jag jobba sex dagar, kommer inte att vara kontaktbar och riktigt fungerande. Iallafall när allt är nytt och man ska försöka komma ihåg allt.
Det löser sig sa han som sket i vasken, har jag hört.
Får se om poolen får till ett begripligt och aktuellt schema också. På 2-3 dagar har det ändrats 3 gånger.... Ska jag ens börja när jag tror att jag ska börja?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar